Historien om Hulda Glans Snövit och de dansande älvorna.




Foto Bert Wilnerzon, Tyringe När jag såg Snövit och de sju dvärgarna målad på Stenberget reagerade jag omedelbart – oooh! Tänk om min pappa Kay Glans (1917-2001) kunde blicka ner från sin himmel och se Marianne Johanssons återskapande av hans mors viktigaste konstnärliga insats i livet. Att min pappa skulle bli glad, är jag övertygad om. Hur min farmor skulle reagera är jag mer osäker på eftersom hon, enligt min far, var tämligen egensinnig.

Bördig från Dalarna flyttade Hulda Chandele (1886-1954) till Värnamo med två döttrar från ett tidigare olyckligt förhållande. Där träffade hon min farfar Hilding Glans, en konstnärsintresserad ung man tio år yngre än Hulda. Hulda, som liksom Hilding, älskade att måla. Men också att berätta historier om älvor, troll, skogsnuvor och andra väsen som enligt henne bodde i de mörka skogarna.

Som ersättning för Dalarnas imponerande skog hittade hon de jämförelsevis anspråkslösa blandskogarna bakom Stenberget i Tyringe. Skogar som gav näring åt hennes fantasi och absoluta tro på skogens mysterier.

Men detta var först efter att hon hade tvingats gifta sig med Hilding när de väntade min far Kay Glans. Också det blev ett olyckligt äktenskap som tog slut ett par år efter deras andra sons, Helle Glans, födelse (1920-1986). Genom fattigdom och katastrofala äktenskap var måleriet en stor glädjekälla för Hulda, även om hon aldrig blev någon lysande konstnär.

Hon målade på det mesta, på Masonite, skrin, snett sågade trästycken av björk när hon inte arbetade på leksaksfabriken i Kollinge som dekoratör. Ett arbete som hon miste efter att en betydligt yngre och vackrare kvinna med yppigare behag anställdes. Detta trots att kvinnan, enligt Hulda själv, var en usel dekoratör.

En tidig morgon 1929 (årtalet är något osäkert eftersom pappa angav ett tidigare årtal för mig) målade farmor, med pappa som handräckningshjälp, snövit och de sju dvärgarna och älvornas dans på Stenbergets skrovliga yta. Allt i största hemlighet, föreberett sedan länge, helt i överensstämmelse med farmors personlighet; att mystifiera själva livet och de djupa skogarna. Detta tio år innan Walt Disney populäriserade Snövit och hennes dvärgar, boende i skogen någonstans.

Foto Sven Rosengrens bok, Tyringe

Min far övervägde under många år att återskapa målningen som redan i slutet av femtiotalet var borteroderat. Jag tyckte det var en utmärkt idé och uppmuntrade honom, erbjöd mig att vara handräckningshjälp, så som han själv var en gång åt sin mor.

Han funderade, men kom fram till att han inte vågade riskera att hans målning skulle besudlas med graffiti. Trots mina argument om att graffitimålarna oftast respekterar andras konstverk, gjorde pappa aldrig slag i saken. Det förblev en dröm. En dröm som Marianne Johansson på ett högst förtjänstfullt sätt är på väg att förverkligas.

Gay Glans


Bok erbjudande!

Gay Glans bok "Nils Holgersson landade aldrig på Finjasjön"

I min bok ”Nils Holgersson landade aldrig på Finjasjön” hittar du ett utförligt kapitel om den måleriska insatsen på Stenberget: ”Tidig graffiti på Stenberget” sidan 79. I de två efterföljande kapitlen hittar du mer att läsa om Hulda Glans liv och hennes söner Kay och Helle Glans. Ladda ner boken gratis (slutsåld) via följande länk eller låna den på biblioteket.
Ladda ner här - PDF-format


Gay Glans andra bok

Gay Glans andra bok bemöttes övervägande positivt när den kom ut 2010. Den beskrevs som en ömsint och självutlämnande beskrivning av en uppväxt i femtio och sextiotalets Tyringe. Några negativa röster hördes dock som ansåg att boken förtalar familjen Glans.

Passa på att bilda dig en egen uppfattning – de fåtalet exemplar som finns kvar erbjuds Tyringe.nu,s läsare för 50:-bok. Beställer du genom gay.glans@telia.com får du ett signerat ex.


Fler artiklar som Gay Glans skrivit ... tryck på någon av länkarna nedanför

Kay Glans - dilettanten som skapar debatt

Om oljud och lort i Göinge

Sanatorieskogen - en del av ortens själ