Tyringe torffabrik del 2


En solig kväll i juni när Brasilien snart ska spela fotboll mot Kroatien är vi ett trettiotal vandrare som samlas för guidas resten av vägen som leder till Angsholms mosse av Henry Svensson vars far Alfred Svensson var träskomakare och jobbade på torvmossen.

Första delen gick vi en dag i augusti förra året, se artikel Tyringe torffabrik, del 1.

Vi samlas utmed Hörjavägen vid ett litet vitt hus, maskinhuset, som en gång rymde en lokomobil som eldades med torv för att driva pressen som packade torven. I den stora ladan på ungefär hundra meters längd lagrades all torv. Torven drogs dit med hästar ute från mossen och tippades från en ramp inne i ladan.

Angsholms mosse är på 1300 tunnland och det gick att bryta ungefär 1300 ton per år och förvaringsladan rymde 1500 ton. Rester av gaveln syns fortfarande en bit in på den med en bom avstängda grusvägen. I backen bakom gaveln går det även att skönja var hästarna kom stretande upp för backen med vagnar fulla av torv och där stod personal redo att lasta av vagnarna.
– Var vi snabba vid avlastningen kunde vi få fem minuters paus, berättar kvällens värd Henry Svensson från Rullabygget.
– Jag har nästan vuxit upp här på Angsholms mosse för båda mina föräldrar jobbade här så jag fick vara med redan som väldigt liten, berättar Henry. Där borta i backen där ni ser resterna av en jordkällare bodde hustomten Nils Jönsson och hustrun Hilda. De vakade dygnet runt över ladan och mossen. Jag jobbade här till i september 1939.

Vi lämnar ladan och fortsätter i de gamla spåren på gåsmarsch mot slutstationen som är den stora misslyckade torkanläggningen. En man vid namn Olbers utarbetade en helt ny torkmetod. Den gick ut på att en maskin skulle älta torven och sedan skulle den sprutas ut på de betongklädda väggarna i den stora kratern – 25 meter i diameter och fyra meter djup. Metoden fungerade inte då det var för dålig ventilation och Tyringe Torffabrik gick i tillfällig likvidation.

Väl framme vid kratern och kraftigt myggbitna allihop hittar någon en gammal spårbit, en liten kurva. Den borde väl med det snaraste förpassas från en rostig tillvaro i skogen till en varm skön plats på Tyringe industrimuseum. Kratern är numera helt igenväxt men med lite skrapande bland mossan och gräs gick det att hitta de cementerade väggarna.
– Här uppe på kanten cyklade vi i unga år, berättar Henry medan vi ligger på knä och tittar under mossan på den nästan 40 centimeter breda kanten.

Med lite jobb skulle kanske bygdens ungdomar få en utmärkt naturskön ramp för sina rullbrädor? Den gamla metoden med att torka torven ute på mossen i vackert upplagda högar var mera effektiv än kratern. I ladan tillverkades både torvströ och bränntorv.
– Det mesta av torvströn gick till utedassen i Helsingborg, berättar Henry Svensson. Den ströddes över efter uträttat behov för att ta bort lukten, som ju annars blir på utedass.

Angsholms mosse är ungefär 3000 år gammal, den är en så kallad högmosse, som växer i mitten och avrinning sker vid kanterna. Det är alltså ingen gammal sjöbotten. En högmosse växer med en meter i höjd per 1000 år.

Efter lite fika med medhavt tackar Lars-Göran Sjövall, från Tyringe turistråd alla som kommit och hoppas att det snart ska bli en ny vandring. Kanske åter i centrala Tyringe.



Leif Börje Frid