Om oljud och lort i Göinge


Våren 2005 fann några ungdomar ett omfattande ljudmaterial i en rivningsfastighet i Hässleholm som illustrerar Göinges ljudmiljöer under fyrtiotalet. Materialet ger en unik bild av ljudlandskapets utveckling under en viktig period i bygdens historia.

Nej - dessvärre, om det hade varit så väl. Något sådant material existerar inte. Men om vi leker med tanken, om vi försöker föreställa oss att det verkligen finns, vad hade vi upptäckt? Hur skulle dåtidens ljudlandskap te sig vid en jämförelse med dagens?

Oskadd ur världskriget gick den svenska industrin mot en aldrig tidigare skådad högkonjunktur, så också Göinges. På Göinges landsbygd hade jordbrukets industrialisering kommit en bit på väg, bilismen befann sig i sin linda. Det var först på femtiotalet som bilen blev ett problem på vägar anpassade efter det förindustriella samhällets behov.

Trots moderniteternas intåg i Göinge är ändå trädens sus och fåglarnas läten fullt förnimbara på de tänkta ljudupptagningarna. Industriarbetarnas gnisslande cyklar dominerar ljudbilden i Tyringe centrum strax före sju på morgonen, vid lunchtid och efter arbetets slut. Däremellan tränger gnägget från järnskodda hästar genom bruset från torghandeln och industrierna. Barnens lek från småskolan vid Malmövägen ger sig till känna på rasterna. Arbetskamraterna från Bergmans Chuckfabrik, Hanna Boström, Anna Greta Nilsson och Ulla Eriksson, bidrar med ett svagt samtalsmummel och spridda skratt på deras promenad mot centrum.

Vid enstaka tillfällen hörs traktorer i hårt arbete på väg mot Hässleholm från närbelägna lantbruk. Ett allt vanligare inslag i ljudmiljön, även om hästen fortfarande är det dominerande transportmedlet. Från Centralstationen tränger fraset från Stinsens flagga, åtföljt av en visselpipa genom luften när han ger lokföraren klartecken för fortsatt resa mot Helsingborg.

Nej jag är inte nostalgisk. Moa Martinsson m.fl. har förtjänstfullt beskrivit de knappa förhållanden som rådde på landsbygden och i städerna vid tiden före Statsystemets död 1945. Låter vi dessutom Ludvig Nordström komplettera ljudmiljön med dåtidens doftmiljöer, törs jag hävda att Göinge inte var någon idyll.

Under en resa i Sverige 1938, beskrev Ludvig "Lort Lubbe" Nordström "Lort Sverige". Skåne härbärgerade, enligt honom, landets i särklass skitigaste befolkning. Han beskrev luften på den skånska landsbygden som ett hopkok av uringenompyrd jord, murbruk och urinbemängd trä. "Det var en lukt som på en och samma gång var söt, fet, sur och kväljande."

Det finns emellertid anledning att betvivla "Lort Lubbes" iakttagelser då han ansåg "att myndigheterna plåstrade med avkomman för att hålla så många som möjligt vid liv". Influerad av Rasbiologiska Institutets galenskaper i Uppsala, fruktade "Lort Lubbe" att Sverige höll på att bli en "svag gammal gumma". Sannolikt var hans undersökning smittad av en undermedveten strävan att få sina fördomar om "de svaga" bekräftade.

Men trots det kan vi inte helt avfärda Lubbes iakttagelser som ogrundade. Själv minns jag stanken när jag som liten, i sällskap med min mor i slutet av femtiotalet köade i Tyringes affärer - en outhärdlig odör från ortsbor som inte hade tvättat sig på flera månader, kanske år.

Om nostalgivarning skall riktas mot mig bör den handla om det dåvarande ljudlandskapet, inte om de sociala förhållandena. Jag tror nämligen att ljudmiljön för mer än femtio år sedan gav utrymme för tystnad och eftertanke - en bristvara i vår tids förorenade ljudmiljöer med dess påträngande reklam, varuhusmusik och intensiva trafikbuller. Idag är det få platser i Sverige, inte ens i fjällvärlden, som undkommer den ständigt närvarande ljudmattan. Att effekten på vårt psykiska och fysiska mående påverkas negativt är forskarna överens om.

Därmed inte sagt att Göingarna på fyrtio och femtiotalet medvetet njöt av dåtidens utomordentliga ljudmiljöer. Om man inte uträttade sitt värv i någon av bygdens larmande industrier, föreställer jag mig att man tog den för fullständigt självskriven, inget man fann anledning att reflektera över. Vår tids förorening av ljudlandskapet låg ännu några år in i framtiden.

Gay Glans
gay.glans@telia.com

Tillbaka