Kay Glans - dilettanten som skapar debatt


Kay Glans Kay Glans (1917 - 2001) var inte konstutbildad, visste inget om färglära och han hade definitivt ingen aning om Schillers estetik. Han var en man av folket, byggnadsmålare till yrket, vars konstnärsdrömmar fick stryka på foten för andra mer närliggande förpliktelser. Det trots att han, under sina fåtaliga arbetsfria söndagar, älskade att återge Göinges skogar med pastellkritor. Tillsammans med sin vän, Waldemar Svensson, vigde han sitt liv åt ungdomarna, istället för åt konsten, till att bygga friidrotten stor, vilket den fortfarande är i Tyringe genom SK 69:s försorg.

Som den pragmatiker KG:s var, ville han se omedelbara resultat av sitt arbete, att det skulle fungera i ett lättförståeligt sammanhang - så också med hans målande. Hans alster var initialt tänkta som ett försörjningskomplement till familjen. Under många år tillverkade han tusentals björktavlor, en snedskuren björkplatta på vilken han klistrade ett vykort, kompletterat med en påmålad björk under en alltid lika klarblå himmel. En uppskattade sourveni för Folkhemssvensken, som under 50 och 60 talen nöjde sig med att semestra i Sverige.

Kay Glans Den största drivkraften för KG:s måleriska insats, utöver ekonomin, var de tindrande ögonen på ungdomarna när de mottog dekorerade träplaketter, björktavlor eller skrin ur hans hand. Uppskattade lågbudgetpriser som utgjorde beviset på de ungas förnämliga insatser på löparbanan, i hoppgropen, eller på kastbanan. Att överlämna priserna var ett av hans stora glädjeämnen i livet. Och jag är helt övertygad om att det var glada tillrop likt "Ooooh så fin" från de unga pristagarna, som styrde hans estetiska värderingar, inte någon teori utvecklad av någon professor i estetik.

Därför övergav han aldrig de spektakulära färgvalen - högrött tillsammans med kornblått, intensivt gult med klargrönt. Färg och motivval som får många konstkritiker att döma ut honom som en kitschig amatör.

Och de har givetvis helt rätt. Men bara om man värderar honom utifrån de finare konstsalongernas rättesnören. Om de som befinner sig utanför dessa värderar KG:s alster, får man en annan bild. Att det är många som älskar hans dekorerade kistor, slevar, tomtar och troll. Kanske för att de väcker en känsla av en tillvaro utan komplexa problem, där livet, till skillnad från hans egen svåra barndom, ter sig enkelt. Där alltings viktigaste förutsättning inte existerar - döden. Något som upptog allt mer av hans tankar ju äldre han blev, som han försökte finna godtagbara svar på. Om han lyckades vet jag inte, jag kan bara hoppas.

Som Kay Glans tredje son i en syskonskara av fyra, kan jag med glädje konstatera att hans insatser, två år efter hans död, fortfarande värderas. Utöver betydelsen som han och Waldemar fick för många Tyringeungdomar, har hans måleriska insats uppmärksammats på många av landets kulturredaktioner.

Björktavla - Kay Glans Under de senaste åren har Björktavlorna uppnått kultstatus. Just nu genomkorsas landet av en omdiskuterad Björktavelutställning, iscensatt av Borghild Håkanson och Staffan Backlund i Göteborg. Som en av få Björktavelkonstnärer har KG:s figurerat i den ständiga diskussionen om konstens roll i samhället och vem som avgör vad som är bra och dåligt. Det är något av ödets ironi att den del av hans måleriska verksamhet som var nödvändig för familjens försörjning, i vilken han inte investerade någon konstnärlig energi, idag betraktas som folkkonst.

Att jag själv anser att hans produktion, som konst betraktat, är riktigt dålig, har absolut inget med saken att göra. Var och en avgör själv vad som har betydelse för just henne eller honom. Så också med min fars konst. Estetiken är ingen absolut vetenskap, skapad av människan befinner den sig i ständig utveckling, med föränderliga ideal hos den enskilde och över tidsepokerna. Därför blev jag inte ett dugg förvånad, trots mina hårda omdömen, att många finner stor glädje i min fars slevar och tomtar - att delar av hans produktion blev utställd på Tyringemässan i slutet av 2003 på det anrika Kurhotellet.

Gay Glans
gay.glans@telia.com
Publicerad i Norra Skåne den 25 Oktober 2003

Tillbaka